Vägrar att kalla Reinfeldts tack och hej för moll...

Vilken förunderlig känsla det var att lyssna på partiledardebatten idag. Fd. Statsminister Reinfeldt sa idag tack och hej leverpastej för egen del. Snyggt, distinkt och eftertänksamt som vanligt. Sen tyst. Bara Annie fick honom att säga några ord om falukorven han fick i present.  

Allt är så bra osv osv... Trots detta så blev det som det blev. Tomt. Reinfeldt deltar inte längre. Förmodligen finns det förklaringar till skeendet som vi som är lite utanför inte känner till, därför vill jag inte döma. Det har många andra gjort. Men tycka att det är snurrigt att en organisation står och faller med en person kan man göra. Det finns många duktiga som kan ta över. Men var är de? Detta stillastående nästan krampaktig tystnaden är oförklarlig. Är det ett typiskt Groupthinkskeende vi ser. Alla vet och har kunskaper men ingen tar sig ton. Alla håller ihop och håller tyst för att gruppen inte ska brisera. Den introverta krampen pågår för fullt. men det duger inte för i ett politiskt parti krävs öppenhet. Det finns så många duktiga och kompetenta personer. 

Livet är ibland som en säck med ärtor. Först går det ett litet hål i säcken och så faller det ur några stycken och sen plötsligt spricker hela sömmen och allt kommer på en gång. Hoppas det går fort nu så att läget i moderaterna kan stabiliseras. Någon måste väl ändå kunna öppna munnen och uttala att det är dags att agera nu. Det går inte att vara inaktiv i fem månader framåt. Men som sagt det det vi ser är scenen och som medierna beskriver den - bakom kulisserna vet ingen vad som pågår. Det i sin tur känns oroande. Nu behövs en öppen diskussion om moderaternas framtid och jag hoppas att någon har kraft och mod att lyfta på täcket. Det går inte att vänta ett halvår.

Vad gäller Fredrik Reinfeldt så vill jag säga att jag alltid har gillat honom. Hans eftertänksamma uttalanden har ingett förtroende. Inte har vi alltid varit överens i synnerhet inte under FRA-debatten. Men för övrigt så tycker jag att han har hållit stilen. Det är alltid så att man kan anklagas för att vara inställsam om man gillar någon som har framgång och sen när nedgången är ett faktum ska man hacka och hänga på där. Utse en kollektiv syndabock. Det är dock inte min stil. Gillar jag någon så gillar jag i både med och motgång, det ändras inte på grund av den allmänna opinionen. Just saying... Ibland måste man ändra saker i sitt liv sade Reinfeldt idag - ja och det är alldeles sant och gäller de flesta av oss. Inte bara statsministrar. Det är bara att lyckönska.

Förvisso har jag också lämnat moderaterna under året men det beror inte på partiet utan på lokala motsättningar och konflikter, vilket till slut ledde till att jag inte orkade längre, tiden går och livet är för kort för att hålla på och slåss om fel saker. Men för partiet moderaterna så hoppas jag nu att ärtsäcken öppnar sig helt så att det blir lite aktion här. 

För nu måste det banne mig hända någonting här... Det går inte för alliansen att leva i en egen bubbla, nu gäller det att jobba för en borgerlig regering 2018. 

Babe In Total Control of Herself - BITCH - visst kostar det på, visst ser man ut som en luggsliten vildkatt och känner sig så också. Men vafalls. det är värt det i längden.

AB  EXP DS DN  SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, val2014, partiledardebatt, moderaterna, alliansen, politik

Ny svensk regering i Sverige - då blir det räfst och rättarting...

Det första som händer när ministrar tillträder i Sverige är att de får frågorna om liken i garderoben. Har du haft kontakt med kronofogden, har du rökt på, har du jobbat svart, har du betala svart med mera med mera. Inte att förglömma den viktigaste - har du betalat TV-licensen?

De flesta människor har säkert gjort något dumt någon gång i sitt liv som skulle omfattas av den här typen av frågor. De flesta människor gör dumheter under ett liv, det är mänskligt. Det kan vara otur och allmän klantighet. Att hamna i situationer som inte alltid passar in i det perfekta ministerbakgrundslivet är mänskligt. Därmed inte sagt att det är OK att fuska och vara allmänt klandervärd i sitt handlande, men vissa små episoder kan vi allt förlåta. Men icke när pressen får chansen att jaga runt, då är standardfrågan 1A - har du några lik i garderoben. När Hillevi Engström tillträdde sin post som arbetsmarknadsminister för några år sedan så fick hon också frågan förstås. Har du några lik i garderoben? Hon svarade - jag har varit polis och hållit mig inom lagens råmärken. Jag tror inte att jag har några lik i garderoben om inte ni gör något till lik så har jag inga sa hon. Det var ett redigt svar. För grejen är den att nu när jakten påbörjats så är den inte alltid rättvis. Ty vissa ministrar klarar sig undan och andra inte.

Vore det inte lite mer intressant att försöka teckna något djupare porträtt av personerna som nu utsetts till ministrar och försöka få fram vad de går för istället för att fråga om de har gått mot rött ljus? Söka fram något bra som har gjorts eller är tänkt att göras? Bara som en idé. Det finns något unket i att bara racka ner på folk och slita dem i stycken bara för att de plötsligt blev ministrar. Som om de vore tillåtet byte och inte människor längre. Att sätta dit dem för dåligt jobb är en annan sak och mer rättvist. Men det här alldagliga. Tveksamt.

Nu har vi den här regeringen och får rätta oss efter det. Tills det blir skifte och det kan det bli fortare än kvickt för så stark grund att stå på har den inte.

AB SVD Lena Mellin


politik, val2014, socialdemokraterna, regeringsbildning, moderaterna